Jag heter Mimmi Gullberg, född 1970 och är utbildad agilityinstruktör och allmänlydnadsinstruktör inklusive klickerinstruktör. Träningsfokus ligger på agility, förebyggande och uppbyggande fysträning, samt mycket trix med hjälp av klicker. Med min numera pensionerade hund Jocer tävlade jag i agility i några år. Tills min nästa tävlingshund Pixl är klar att ställa sig på startlinjen, lånar jag Martins hund Gizmo ibland och tränar samtidigt Loke så jag kan fortsätta slipa på min handling. Under årens lopp har jag även tränat en hel del lydnad, men närmast mitt hjärta ligger ändå klickerträning. Ett suveränt hjälpmedel oavsett vad man tränar eller vad man har för mål. Eller vem man tränar. Klicker används mycket framgångsrikt på djurparker mm runt om i hela världen och jag förstår lätt varför det är så framgångsrikt. För mig är positiv och belöningsbaserad träning en självklarhet! 

 

I familjen finns nu 4 hundar. Du kan läsa mer om hundarna om du vill. Förutom hundarna, finns sambon Martin (även han agilityinstruktör) och dottern Lina i mitt liv. Eftersom jag är så fascinerad av klickerträning tvekade jag inte en sekund när jag fick erbjudande om att vara med på en TAG-teach utbildning. TAG-teach kan förklaras som ”Lärande genom konkret handledning och positiv återkoppling”. Det påminner mycket om klickerträning, men är en inlärnings- och träningshjälp för människor. Mer om TAG-teach.

 

I min agilityträning tycker jag bäst om att förbereda hundarna för ett lyckligt agilityliv. Förberedande träning för att hunden skall få ett starkt självförtroende och att vara säker på sin uppgift på agilityplanen är en av mina starkaste sidor. Mitt specialområde är hoppteknik. Det finns så mycket man kan träna med sin unga hund, för att den skall få en stabil grund att stå på, när det väl är dags att börja träna på de olika agilityhindren. På träning och tävling följer jag Greg Derretts handlingssystem. Ett handlingssystem som har enkla grundregler. Enkla både för mig och för hundarna.

 

Under många år har jag och mina hundar gått hundkurser hos Orust Hundägarförening, där jag nu är agilityinstruktör och jag har som en extra förmån fått vara medhjälpare på flera lydnadskurser. Allt från valp- och fortsättningskurser, till vardags- och tävlings- lydnad. Numer har jag även lydnadskurser på OHF. En stor del av min hunderfarenhet har jag OHF att tacka för.  Det är också tack vare dem som jag fick möjlighet att vidareutbilda mig till allmänlydnadsinstruktör på Hundens Hus i Göteborg. 

 

Vid sidan av agilityn, och mina hundars träning, är det att få vara instruktör, som jag tycker bäst om med hundlivet. Att få träffa många olika människor och deras härliga hundar och samtidigt få dela med sig av mina kunskaper är något som förgyller hela tillvaron. Förutom klicker, har jag ytterligare ett favoritområde. Friskvård och skadeförebyggande träning. Många kurser och föreläsningar har jag varit på i detta ämne och fler skall det bli J 

 

I yngre dagar var mitt stora intresse hästar. Jag har ridit så länge jag kan minnas och fick min första ponny i 10-års åldern. Ytterligare 3 stycken hästar följde när ponnyn blev för liten. Med hästarna tränade och tävlade jag i både hoppning och dressyr. Tyvärr befinner de sig nu sedan några år bland de evigt gröna ängarna. Efter hästarna intresserade jag mig mer och mer för hundar och här är jag nu fast! Min första hund tog jag över från min lillebror…. Som 9 åring liten kille, så var det inte så kul att gå ut med hunden i tid och otid…. Hunden fick istället följa med mig stallet och så blev det tillslut ”min” hund istället.

 

Från min ”hästtid” och hästträningen har jag tagit med mig studshoppning, eller gymnastikhoppning som det även kallas, till agilityträningen. Fast i början visste jag inte riktigt hur jag skulle träna detta på rätt sätt. Ganska snart dök tillfället upp att få gå en kurs för Vappu Alatalo. Vappu har i många år varit elev hos Susan Salo i USA, som var den som ”uppfann” hopptekniken för hundar. Nu är jag helt fast i hoppteknikens värld och hittills har det blivit 4 kurser för Vappu. TACK, Carpe Momentum för detta!! Jag är helt övertygad om att detta kommer att bli avgörande för att vi skall få friska, starka och snabba agilityhundar i framtiden. Jag bara önskar att fler kunde få upp ögonen för detta. Inte minst alla de som behandlar och rehabtränar skadade agilityhundar. 

En dröm som jag någon gång hoppas får gå i uppfyllelse, är projekt  Ikanis. Förhoppningen är att starta ett hunddagis och hundpensionat, där vi även kommer att ha kursverksamhet. Just nu är det bara planering och funderingar, men vem vet.... Tillsvidare kör jag i egen regi.