Efter första dygnet hemma (som han klarade mycket bra) så började vi med klickerträningen. Han fattade snabbt galoppen och sen dess har vi hållit på med massa trix och muskel-byggande övningar. Förberedande agilityträning började vi oxå med ganska tidigt. Kontaktfält (2 på - 2 av), följsamhet, springa till skål/leksak och 2-pinnars slalom osv, osv. Loke var också med på den första Vappu-kursen (hoppteknik) som hölls i Uddevallatrakten. Han var då ca ett år och med en expert som Vappu kände jag att träningen låg i trygga händer. Eftersom han var ung, fick han göra enkla övningar och fick beröm för de flesta, men han behövde utan tvekan bygga mer muskler. Det var oxå nu som mitt intresse för förebyggande träning och friskvård tog fart på allvar!

Hoppteknikträningen fortsatte här hemma och vid nästa kurs för Vappu, så märkte både hon och jag att det var något som inte stod rätt till. Kursen gick dock ganska bra, men han "orkade" inte så mycket. Han kollades då upp och vi märkte en stelhet i en muskel på vänster bakben. Han behandlades för den med laser och massage. Tidigare under hans uppväxt hade jag enstaka gånger sett stelhet och ibland någon hälta som försvann efter någon dag. Detta just på vänster bak. Rörelserna blev mycket bättre med hans behandling och muskelbyggandet fortsatte. Sen kom då dagen när vi röntgade höfterna.... Vilket vi naturligtvis skulle gjort tidigare!! Ren slapphet....

Det blev en dyster dag och det kändes som om 2 år av medveten träning helt var bortkastad. Men Loke fick aldrig chansen att visa vilken duktig agilityhund han blivit. För det hade han verkligen blivit! Mycket duktig och snabb! För att stilla hans agilitybehov så får han numer fortsätta med enkla hoppteknikövningar, slipa på kontaktfälten, enstaka slalom, och mycket enkla hoppbanor tillsammans med Lina. Åsså massa friskvårdsövningar, klickerövningar och lydnadsövningar.... Hans lydnadsträning blev ju ganska eftersatt i yngre dagar, eftersom den mesta träningen var förberedande agility-träning.

Han är perfekt att ha med som visningshund på kurser mm. Han simmar regelbundet och får ofta massage och ibland även akupunktur för sina höfter. Tillsammans med veterinärer och hans sjukgymnast har vi diskuterat olika lösningar för ev framtida behandlingar, men ännu är han inte tillräckligt "dålig" i sin höft. Vänster höften är sämst. Det känns bra att veta att han är OK om jag senare vill göra en guldbehandling på honom, som kommer att ta bort ev inflamationer i höften. Senare kommer den jobbiga biten...... Att som hundägare känna efter hur länge han kan leva ett värdigt hundliv. Men nu tar vi ett år i taget och han är lycklig med tillvaron och visar mycket sällan nåon tendens till smärta.

Loke var oxå den första hunden som jag på allvar har tränat burträning och lite burlekar med. Detta är verkligen något som jag är nöjd med och skall jobba mycket mer med. På alla hundar! Det är så enkelt att ha med sig hund nuförtiden och Loke känner sig verkligen trygg i sin bur och kan koppla av. Med öppen burdörr för det mesta.

Lina älskar att träna med Loke. Allt möjligt. Och bättre lekkamrater än de 2 får man nog leta efter. De rusar ofta runt på gräsmattan och jagar varandra. Båda har en stor ömsesidig respekt för varandra och Lina är fullt medveten om hans "skada". Detta bådar gott för Lokes fortsatta framtid hos oss!